tisdag 22 december 2009

GOD JUL!

han går!

Oliver har den sista tiden "släppt" oss och möbler mer och mer, och testat ta sig fram själv, och det har gått helt ok i 6-7 steg... men idag gick han 3-4 METER helt själv!
Han kan stå långa stunder helt själv och bara kolla innan han går några steg och sen sätter sig. Han är så duktig!

måndag 21 december 2009

Lillskrutten har passerat 10 månaders strecket, med MVG!

Ja för några dagar sedan, alltså fem dagar närmare bestämt så blev våran lilla skrutt 10 månader. Tiden går så himla fort, svårt att fatta att vi ska ha 1-års kalas om två månader.

Vår stora, lilla skrutt mäter numera 75 cm och väger in sig på 9750g. Han visade glatt doktorn att han både kunde klappa händerna och klappa med klossar, han visade hur snabbt han kunde krypa samt förmedlade ett kryptiskt mening, för att styla lite så byggde han även med klossar och gick några steg. Våran duktiga son! - så stolt mamma.

Det går i rasande takt här hemma, idag stod han länge själv innan han gick några
steg, vände sen och gick tillbaka! Chockad mamma.
Snön ute tilltalar dock inte Oliver, han kollar men bryr sig inte nämnvärt, likaså tycker han att julgranen är ganska tråkig. Han har bestulit den på två julgranskulor, men det är allt ( kanske i och för sig är en bra sak att han låter granen vara!?)

idag kom Oliver mormor, det tycker vi om. Skönt att hon kunde komma någon dag innan jul och hjälpa oss med julstöket, lagom till julafton kommer även morfar, mostrar och farmor och farfar, så nog kommer Oliver ha att göra på jul.
Undrar om han kommer tycka om tomten, vi får återkomma med svaret!!!

onsdag 9 december 2009

inga bildbevis, men här händer det grejer

Kan inte ge någon bilduppdatering eller några bildbevis på vad som hänt här hemma, eftersom jag glömt kameran hemma hos Catrin och lilla Freja... men även om man inte har kameran i beredskap så händer det grejer!

Oliver har numera fyra tänder i sin samling, närmare bestämt två nya (stora!) framtänder uppe förutom sina sedan länge ensamma två framtänder nere. Det var dock ingen rolig historia när de skulle fram, mycket gråt och tårar i några nätter.

Oliver har sedan några dagar tillbaka vinkat så fort han hör "hej" eller "hejdå", vilket är så gulligt så att jag måste säga hej och hejdå flera, flera gånger varje dag.

Det "går" fortfarande på alla fyra här hemma, men det är inte långt kvar innan han faktiskt går på två ben. Han släpper och försöker gå, men kommer ofta bara några steg innan han sätter sig eller trillar. Att stå helt stilla utan stöd är han dock väldigt duktig på och kan stå riktigt länge, så länge han inte tänker på att han inte håller i något.

Vad det gäller mat, så är det i stort sett bara korv som går ner, och han måste äta själv, annars går inte ens korven ner!

suck!, massa massa som händer precis nu, så både Oliver och mamma och pappa är helt slut!