Tror jag är den enda själ som är vaken vid denna tid en lördags morgon, i alla fall så är det mörkt i alla fönster som jag kan se runt om mig. Kan bara inte sova, fast jag varit vaken ett par gånger i natt (som vanligt)och borde vara trött. Kanske är detta en övning inför alla tidiga mornar när det är O som bestämmer uppstigningstid!
Eller så är det bara nervositet, vetskapen om att dagen närmar sig, fast vilken dag? Jag har ju bara ett "preliminärt" måldatum, Torsdag 12 februari. Känns lite jobbigt men också spännande att veta att trotts allt så kommer O att komma ut, frågan är bara, när, var och hur. Svaren på dessa frågor önskar jag skulle vara: idag, eller senast om fem dagar, på förlossningen, smärtfritt !!
O buffar i alla fall fortfarande runt där inne, även om det kanske är lite mindre än han brukar (han har väll fastnat mellan ena lungan och revbenen?). Dock kan han fortfarande konsten att få min mage att se fyrkantig ut emellanåt. Känner inget av den där efterlängtade smärtan i ryggen, smärtan i bäckenet, sammandragningarna och allt annat som alla känner när det är nära. Därför tror jag inte att det är nära!
Nej nog om detta, som jag fått höra tidigare "det kommer när du mist anar det" och då går det ju inre att sitta här och dividera fram och tebax för då "anar" jag ju hela tiden! :)
Nu blir det frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar